I guess...

Alla har önskat mig lycka till på operationen, alla utom en... Jag antar att jag är lite besviken, men kanske det är just vid tillfällen som det här man märker vilka som stöttar oavsett liksom. Jag trodde väl att du var en utav dem men jag kanske hade fel?!

Nervös? OM jag är...

Tisdag idag och snart återstår det inte många timmar tills de sätter kniven i mitt ben... Jag vill operera mig, det vill jag men tiden efteråt på kryckor och lite lätt invaliditet är inte kul. Det var en som sa till mig igår att jag var otacksam, att jag skulle minsann uppskatta att jag fått operationstid så pass fort. Jag är oerhört tacksam för all tid min mamma lagt ner på att ringa till lasarettet i Falun och tjatat och härjat så att jag verkligen ska kunna få operera mig... Men har man genomgått två operationer tidigare så man vet vad som gäller efteråt är det inget man ser fram emot, jag ser fram emot den dagen då jag känner mig helt återställd och den dagen då jag kan spela.

Snart ska jag bege mig till Bojsen för lite CL, ska plocka upp Fia på vägen också.. Vi ska stå för dip o grönsaker! Har funderat på en sak idag och kanske jag kan samla mod till mig att våga fråga ikväll... Det beror alles på, vi får se helt enkelt! Om jag känner mig själv rätt så blir det inte av.

Hör ni inget från mig på ett tag så kanske det är så att jag inte vaknat upp ur narkosen eller så är det bara utav den enkla anledningen att jag inte orkar skriva... Invaliditet here I come!

så nära, så nära

Ännu en helg är över och det var en trevlig helg måste jag säga, jobb på kåren i fredags, lite hockey på lördagen sen en liten fest på kvällen. På söndagen var det träningsmatch sen tacos på 149an! Jobbet på kåren gick bra, vågade mig på att tappa upp nån öl också men någon expert var jag ju inte men man lär sig väl till slut! Nu dröjer det ett tag till innan jag kan jobba igen eftersom att jag kommer bli invalido för ett tag... Lördagens fest blev en riktigt kul kväll minus ett krossat glas och en trasig tavla på förfesten. Fick gå före i kön på etage också då jag stod på listan, tack vare Lynn som jobbar på etage! Mycket bra tyckte jag och såklart blev alla andra avis som fick lov att stå i kö i typ 20min... Såklart blev det ett litet felsteg i dimman, trodde jag hade koll på läget så att säga men det visade sig att jag hade fel som vanligt. Och nu är det bara att leva med mitt misstag.

Egentligen borde jag sitta och läsa ur sports in society men jag har gjort ett försök och tro mig det går INTE, koncentrationen finns absolut inte där och tankarna är nån helt annanstans... Mest beror det ju på operationen som är på onsdag men även så det där felsteget i dimman i lördags gör också att jag inte riktigt är i fokus.

Nu blir det nog lite varm choklad med vispgrädde och krypa upp i soffan under en filt!

Plugga!

Idag har det ju gått sådär med mitt skrivande, jag är visserligen klar men det va snudd på att jag nästan gav upp. Igår kväll skrev jag sisådär en sida, mailade sen den till mig själv och idag när jag kom till kåren öppnade jag då dokumentet och fortsatte skriva, sen när jag skulle gå iväg för att häma mitt PS2 hos Emelie klickar jag då bara på disketten som jag då tror ska räcka för att spara mitt dokument, men tji fick jag då jag upptäckte när jag kom tillbaka att det inte alls hade sparats utan istället så hade allt försvunnit. J*vla skit! Så det var bara att sätta sig ner och försöka fundera ut vad jag hade skrivit och jag lyckades nästan. Fick nog med det mesta men det blev inte alls lika bra som det jag skrivit tidigare... Men men jag överlever!

Imorn är det lunch med Amanda sen jobb på kåren, ska bli intressant. Kanske jag kan våga mig på att tappa upp en och annan öl eller varför inte en cider!? Drinkarna håller jag mig nog borta ifrån då jag är usel på att blanda drinkar.

nervös, orolig och lite arg!

Det är nu 9 dagar kvar till min operation och nervositeten börjar komma lite smått samt att jag är orolig över lite annat runt omkring... Anledningen till att jag är lite arg det är egentligen rätt fånigt men jag kan inte rå för det! Kanske ska avreagera mig på något/någon?! Eller så rinner den där lilla ilskan av mig till slut, vad vet jag.. Det visar sig!

Helgen som gick hade vi träningshelg med Enviken, match i fredags mot IBFs P96or sen på lördagen var det träning mellan 10-12 sen lunch i FK, efter det teori och dagen på lugnet avslutades med att vi kikade på IBFs damer som hade seriepremiär mot Huddinge, där Madde spelar! Falun vann men det var rätt tråkig match att kika på, inget vidare spel sådär och Falun visade inte att de var i final i våras.. Men men det kommer väl! På kvällen var det lite hemmakväll hos mig med lite roliga lekar, en mycket trevlig kväll med en hel del skratt! Sen i söndags var det träning igen mellan 10-12, tränade lite powerplay och jag fick lov att va med då vi var kort om folk. Men med min förkylning kanske inte det var det smartaste men jag har otroligt svårt att låta bli när tillfälle erbjuds. På kvällen sen var det dags för en till träningsmatch mot IBFs div2 lag, tjejerna spelade bra i ca 2 perioder men sen tappade de allt. Blev tyvärr förlust men inget att gräva ner sig i, vi hängde med bra tills vi slutade rulla boll då tog Falun över och vann matchen med 6-4.
Efter matchen åkte jag hem till Tommy, kikade på lite tv sen iväg till stationen för att hämta Dick som varit hemma i Sthlm i helgen. Imorn ska jag tydligen få en överraskning, ser jag fram emot.. Jag gillar överraskningar!

Ikväll är det träning igen med Enviken, men först ska jag få fingrarna ur röven och laga mig lite mat... Är sjukt hungrig, i fredags var jag så hungrig att jag spydde. Tydligen så är en liten knäckemacka inte tillräcklig middag för mig, men att jag spydde kan även ha att göra med att jag hade väldigt ont i huvudet?! Vad vet jag?
Nu...MAT!!

God natt!

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är

Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals

Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Ja, jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans

Fuck it!

Då var det dags igen för det där berömda "fuck it"

Försöker och försöker men det verkar inte vara något som uppskattas, det kanske är dags att bara låta det vara och se vad som händer?! När man aldrig får någon respons på det man gör så känns det som att det inte uppskattas, så då är ju frågan varför man ens försöker?! Försöker finnas där för någon som man tycker om, för någon som man inte tycker förtjänar gå omkring och må dåligt... Man vill hjälpa, hjälpa på samma sätt som denna person hjälpt en själv. Men jag vet inte, när man som sagt inte får nån respons så vet man inte om man ska försöka längre...

Jag blir så arg, det förstör så mycket!

God natt.

15 dagar kvar...

Nedräkningen är igång, idag är det 15 dagar kvar tills jag ligger där på operationsbordet ska fixa det här förbaskade knät... Jag vet inte men ju närmare operationsdagen jag kommer desto mer depp blir jag, har jag ingenting för mig så flyger tankarna genast iväg till allt som har med knät att göra. Jag kommer bli sittande hemma i min ensamhet i stort sett varje kväll, de enda gångerna jag kommer ta mig någonstans är när jag ska till skolan för det är då jag har någon som kör mig... Bara tanken gör mig deprimerad, jag tycker inte om att vara ensam. Usch o fy, men tack o lov är det inte dags än iaf!

Ikväll är det lite roddträning som står på schemat, sista för i år. Längtar redan tills nästa säsong, då har jag pumpat på gym hela vintern så då jäklar ska det ros som aldrig förr!

Nu är det mat, ris o kyckling med sötsur sås fick det bli idag... Efter träningen ska jag belöna mig själv med lite varm choklad m vispgrädde!

Måndag!

Tiden går fort nu och det känns som att det är nåt varje dag, antingen skola eller träning med laget eller så är det nåt annat... Så det står inte på fören det är den 30 september och den där operationen ska ske, kommer troligtvis va lika nervös som sist. Då va tårarna nära bara för att jag var så nervös, men nu vet jag ju iofs hur allt går till så kanske inte kommer va riktigt lika nervös men näst intill skulle jag nog tro! Det är mest tiden efteråt som jag oroar mig för, hur jag ska försöka ta mig till skolan på föreläsningar och seminarium och allt annat. Kan nog bli ett problem...

Idag gjorde jag något som kanske inte var det smartaste, var med på några övningar på träningen och det straffar sig nu kan jag lova... knät värker och är alldeles varmt, men känns som att jag kan ta den smärtan då jag fick vara riktigt glad i några få minuter genom att få springa runt med en klubba i handen och skjuta på en plastboll, låter kanske skitfånigt men är det nånting som gör mig glad är det när jag får lira lite innebandy! Kanske är just därför jag varit så som jag varit den senaste tiden, kanske inte bara beror på den här himla knäskadan men mycket bottnar nog i den...

Nu ska jag nog bege mig till sängen för lite sömn.
God natt!

Insparken 2009

En uppdatering kanske vore på tin?!

Det var över en vecka sen jag skrev något, har väl inte hänt sådär supermycket men nånting som är värt att nämnas är iaf förra lördagen! Då var det ju den avslutande sittningen, tyvärr så kammade vi inte hem ett enda pris men vad gör det om hundra år för vi hade så grymt kul de där två veckorna att ett pris hit eller dit gör absolut ingenting! Kanske ska nämna också att den där sången blev av, Playboy hade inte glömt bort det utan jag framförde köppäbävisan inför alla de 190 studenterna. Var väl ingen vidare skönsång men de flesta sjöng med och jag tror att jag fick applåder efteråt också, kanske en och annan vissling men jag vet inte riktigt. Och anledningen till att jag inte riktigt minns är inte utav den konsumtion alkohol jag fick i mig under kvällen utan det är bara för att jag var så nervös just då när jag sjöng.
För första gången lyckades jag pallra mig till en efterfest men jag placerade mig i en utan Dicks fluffiga och väldigt sköna sackosäck(hur det nu stavas) och somnade(deckade?). Dick bar sen in mig till hans säng, tydligen... Väcktes sen av Niklas som sa att han skulle gå hem och jag av någon anledning valde att sova i en soffa hos Niklas istället för i en säng hos Dick?! Men jag sov skönt iaf och det är huvudsaken...

Söndagen kom och jag vaknade alldeles för tidigt av att jag mådde illa men med ett litet sms så fixades ett glas vatten fram snabbt och jag kunde somna om, vid 12 väckte Niklas mig och sa att vi var bjudna till Dick på banankaka, en sådär lagomt äcklig bakfyllefrukost... Tvingade i mig den och blev sjukt mätt och lite smått illamående. Sen var det bara att vila upp sig till min första match som coach, det blev en jämn match och tjejerna var jätteduktiga men tyvärr blev det förlust med 3-2. Men det är inte nu vi ska vara som bäst, serien drar inte igång fören den 4 oktober! Efter matchen blev det ett besök på McDonalds med Niklas, efter det film hos Tommy och jag somnade efter 10 minuter, som vanligt!

Den här veckan som gått har i stort sett bestått av plugg, en liten kräftskiva, kvalitetstid med min vän och såklart lite filmmys på 149an! Igår stod tacos på menyn i hushållet Wallin-Doung, efter det blev det film och för en gångs skull fick jag välja men det var nog bara för att Dick skulle jobba och lämnade oss lagom till filmen började. Det fick bli en Disneyklassiker, Tarzan! Och hör å häpna, jag somnade INTE!!! Mer Disney helt enkelt!

Idag har jag varit uppe på lugnet å kikat på mitt kära lag som spelade sportnik cup, det blev vinst i semin med 3-2 mot KaIS(bajs) men förlust i finalen mot det andra KaIS(bajs). Som alltid blev jag sjukt sugen på att spela... Varje dag tänker jag på hur det hade varit om jag inte gjort illa mig, jag är verkligen så less på att hela tiden behöva tänka på hur jag ska göra med knät för att det inte ska vika sig. Det tär ordentligt på psyket, bryt ihop och kom igen... Jag är nånstans där mittimellan skulle jag tro... Den 30 september är det iaf dags, 17 dagar kvar nu!

Snart ska jag bege mig hem till Linda för lite mat och film, ska bli trevligt! Imorn är det skola igen...

Snart slut

Fredag idag och den har än så länge flytit på helt ok, seminarium idag på förmiddagen där vi diskuterade resultaten som vi fått fram i tidningarna. Som väntat dominerade den manliga idrotten... Nästa vecka ska vi läsa om idrottens historia, kan nog bli en intressant vecka även då. Är man intresserad av idrott så går det så mycket lättare att läsa om det.

Imorn är det sittning, den så kallade avslutningen på de här två insparksveckorna som har gått sjukt fort, mycket kul har vi hunnit med. Någon dal här o där men man kan inte va på topp jämt. Igår var det upplopp på stan där alla grupper klädde ut sig, vi var pensionärer, och gick runt och tävlade i olika grenar. En gren var i läroverksparken, den bästa måste jag nog säga! Den gick till så att det var en person som skulle sitta på en liten bobby car medan en fick dra, och på banan fanns det olika hinder som man skulle ta sig igenom. Det första var att man skulle åka igenom en rockring, sen var det en såpabana därefter stod det 2st, en från vardera lag, och skvättade chokladpuddingsmet med en toaborste på de två som kom farandes. Sista hindret på banan var att man skulle antingen doppa sig i fontänen eller åka fram till en vägg och nudda den, vi valde att doppa oss i fontänen då det gick betydligt fortare! Den som fick sitta på denna bobby car var såklart jag, för att jag var minst och den som drog mig det var en kille som springer 110m häck på ca14 sekunder så det gick undan vill jag lova, speciellt upploppet då jäklar gick det fort! Men kul var det, riktigt kul! Dock var skrapsåren jag fick i fontänen inte lika kul, men vad gör man inte för laget...

Snart ska jag bege mig iväg till IKEA med Dick, Tommy, Martin o Hanna. Vad som händer å sker ikväll återstår att se, lugnt blir det då iaf. Pigg och utvilad till sittningen imorn lär man ju vara, då ska jag framföra köppäbävisan solo inför alla nya studenter. Jag bara går och hoppas att playboy glömt bort det, men gör han inte det så är fasiken vi som tar hem fjäskpriset! Jag har ju till och med sjungit "alla vi som älskar Brynäs klappar nu"

Nu ska jag skeppa iväg lite tvätt hem till Toftbyn, det är lite kris på trosfronten nämligen!