Upp som en sol ner som en pannkaka... Ett litet telefonsamtal och jag sprang runt i lägenheten och glädejtårarna sprutade nästan, 1 timme senare är det absolut inga glädjetårar.
Att du lyckas gång på gång få mig ur balans, jag vet inte varför men det krävs inte mycket... Jaja jag börjar vänja mig vid den här berg och dalbanan! Men det finns inget jag önskar hellre än att den ska ta slut. Men varför just idag, just ikväll... Kunde jag inte få glädjas åt det lilla för en gångs skull!? Tydligen inte, men men sånt som händer! Taskig tajming kallas det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar