Njae inte än då... Var hos sjukgymnasten idag och han sa att rörligheten såg bra ut, jag hade ungefär så pass mycket rörlighet som man borde ha efter en vecka efter operation. Jag har slarvat en hel del med just rörlighetsövningarna så det var lite märkligt att det var bra, men nu ska jag skärpa mig och sköta allt vad rehabilitering heter.
Skrev just klart veckans seminarieuppgift också, dock har jag nog fått en släng av nackspärr då jag var tvungen att sitta i en väldigt oergonomisk ställning då jag läste texterna och när jag skrev arbetet, men lite mer värk gör väl inget.
Jag har ju hunnit fyllt år också sen jag skrev sist, 23år gammal är jag nu! Det är skrämmande om man tänker på hur fort dessa 23år har gått och om det nu ska fortsätta i den farten så är man snart 46.. skrämmande! Men just nu är det inget som jag bekymrar mig så mycket över, enda bekymret nu är det här förbaskade knät. Jag vill så gärna att det ska bli bra, fort fort fort men tydligen så när man gör en andra operation såhär pass tätt efter den första så tar allt lite längre tid plus att det även gör mer ont. Jag vet inte om jag förträngt det eller vad det är men jag har inget minne av att jag hade såhär ont sist som jag har nu, det är värst på nätterna. Åter till min födelsedag, blev firad av mamma, pappa, Jonas, Magnus, Malin, Sofia och Jesper i tisdags och igår kom det några från klassen plus lite annat löst folk hit. Det bjöds på smörgåstårta o pinocchiotårta! Mumma!
Det där jag nämde förut om att jag skulle samla mod till mig och fråga en grej förra veckan det gick åt pipsvängen, jag frågade igår men jag fick väl inte riktigt det svaret jag ville. Visserligen var svaret som jag hade förväntat mig men nånstans långt därinne så hoppades jag väl ändå att jag skulle ha fel, men men det är som det är... Undrar bara när lyckan vänder?!
Nu ska jag lämna den här dumburken för en annan, kanske ska smaska i mig en till kiwi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar