Det börjar kännas tomt...

Jaha då var det snart dags för den där skolan att börja också, vet inte riktigt hur jag känner inför det men det blir nog bra. Men den där tomheten börjar infinna sig, en tomhet som inte riktigt kan förklaras och en tomhet som ingen kan fylla. Hela sommaren har jag haft en utav mina bästa vänner i närheten och för mig är det en enorm trygghet, den tryggheten är svår att ersätta. Har man känt någon i 20 år så finns det saker som betyder väldigt mycket, saker som att man inte behöver säga så mycket utan den där personen förstår ändå, man avslutar varandras meningar, man känner varandra utan och innan, man finns där för varandra och stöttar i vått och torrt! Hur som helst så åker min kära Jenny Lindholm till Skånelandet imorn och kommer inte hem förän till jul, vilket känns himla trist. Men om jag får ändan ur vagnen så ska jag se till att få till ett besök lite senare i höst. Hur som helst så är hon redan saknad!