All by myself...

Kanske inte helt solo men iaf vad gäller vänner att umgås med. Sitter just nu hemma i Toftbyn i pyjamas och väntar på att maten ska bli klar. Idol är det som visas på Tvn ikväll, På spåret ska jag kika på nån gång när jag får tid o lust på svt play. Pappa är det som lagar maten förresten, mamma är i Norge på hundutställning så det är jag och pappa ikväll.

Blir en lugn helg, match på söndag mot Borlänge. Imorn ska jag sitta sek på dammatchen, har ju tagit åt mig att sitta några matcher vilket jag ångrar bittert. Känner inte för nånting just nu, är bara så orkeslös på nå vis. Men nånting positivt är iaf att jag kommit igång att få spela matcher igen, sen också att min kära broder som bor i London kommer hem den 9e december och blir hemma till den 14e.

Jag försöker att strida mot känslan, den är rädd och den spelar ett spel nu...

Godkänd comeback

Som jag skrev i förra inlägget var det alltså dags för min efterlängtade comeback och jag måste väl säga att den var godkänd. Lite darrigt och ovant i första perioden, en del småmissar och inne på två mål bakåt. Men sen spelade jag upp mig måste jag väl ändå säga och jag började känna mig ganska trygg på planen, nervositeten började också släppa. Spelade plus så det var positivt, ett mål blev det också. Tungt backskott... Eller inte, en misslyckad frislags variant skulle man kunna säga där jag petade till en tjej som i sin tur skulle spela vidare till nån utav våra skyttar som stod på varsin sida om mig men istället fick jag bollen och i ren panik slängde iväg ett skott mot mål som med lite tur slank in vid målvaktens vänstra stolpe. Bara man får bollen på mål så kan det mesta slinka in. Vi vann matchen med 11-5. Det var himla skoj att äntligen få lira lite match, kändes helt ok också. Med några fler matcher i benen så blir det nog bra till slut.

Idag är det tisdag och jag känner för att göra det jag är bäst på... Ingenting! Jag känner inte för att göra nåt, jag vill bara ligga i sängen och glo på sex and the city på datorn. På så vis kanske jag kopplar bort alla funderingar som bubblar runt i min lilla skalle... Jajamen så får det bli.

Tack o hej!

Det är dags!

Äntligen! 3 års väntan är äntligen över, imorn är det dags för min efterlängtade comeback! Börjar redan bli nervös men det ser jag som något positivt. Svårt att beskriva känslan, men jag kan iaf säga så mycket som att det ska bli grymt kul. Hemmamatch mot Strömsbro, vet inte så mycket om det laget men nog ska vi kunna vinna. Matchen spelas i Envikens hall så om nån som läser har vägarna förbi så kan man ju kika in i hallen vid 14... :)

Imorn blir det havregrynsgröt till frukost sen är det bara att ladda, ladda!
Vad gör vi? Nu kör vi!

Lär sig uppskatta!

Till en början kändes det himla tomt, jag kände mig sådär ensam som man kan göra ibland.. Men jag tror att det bara var en period, en liten övergångsperiod skulle man kunna säga. Men jag börjar vänja mig, jag börjar lära mig att uppskatta de stunder man har tillsammans betydligt mer än vad jag kanske gjorde tidigare. Det är bra att längta lite, för det gör jag.

Long time...

Ja det har verkligen gått ett tag sen jag skrev något här. Men har inte riktigt känt för att skriva nåt så varför bara skriva för skrivandets skull, känns ju himla dumt. Om inte annat så blir det garanterat inget vettigt man skriver ändå och vem vill läsa nåt som inte är vettigt?! Så man skulle väl kunna säga att jag gjort folket som läser den här skitbloggen en liten tjänst...

Idag är jag ganska bitter, lite ledsen och trött... Bitter över att tenta i organisation gick på skit, ledsen att jag inte riktigt vet vart saker o ting är på väg och trött för att jag sover så dåligt på nätterna för att min rygg värker. Ja den där ryggvärken är ju nåt man kan beklaga sig över iaf, det andra är ju ändå inget jag kan göra nåt åt... Det ena är ändå redan gjort och det andra kan tiden bara utvisa hur det slutar. Jag hoppas på det bästa iaf! För jag är less på att va ledsen! Men åter till ryggen, antingen är det jag som belastat snett pga knät eller så är det nåt som åkt snett och behöver knäckas till. Hur ska man då veta till vilken typ av ryggsnubbe man ska vända sig till? Kiropraktor, naprapat eller massör? Får se efter helgen om det blir nå bättre. Det blir vila... Vågar inte chansa att träna ifall det skulle bli sämre.

En lägenhet har jag fått också, blir inte alltför långvarig hemma i Toftbyn. På sommaren kan jag va där utan problem men på vintern då är det segt. Då trivs jag bättre i stan. Lägenheten ligger ju ovanpå Hammars så det känns himla bra! Jag vill gärna ha mycket besök när jag flyttat in, för att vara ensam är inget jag diggar sådär supermycket.

Om exakt två timmar ska jag hålla mina tummar så de blir alldeles blå, för då är kl 16 i Finland och E ska spela landskamp i EFT (Euro floorball tour) mot Tjeckien. Är så otroligt glad för hans skull, tänk va stort att få representera Sverige. Vilken känsla att dra på sig den där gul-blåa dressen, vilken ära! Det är riktigt stort, jag kan inte annat är glädjas med honom! Hoppas att det går bra för både E och laget, men det gör det nog. Sverige är ändå värlsledande inom innebandyn och Eric tillhör ju de bästa i Sverige på just sin position. (för det borde man väl vara om man blir uttagen till landslaget.)

Jag däremot ska roa mig med något så roligt som att byta däck på bilen, börjar ju bli halt på vägarna nu. Eller om jag ska va helt ärlig så ska jag väl hjälpa pappa när han byter däck, fast om jag ska va 100% ärlig så ska jag nog bara kolla på när pappa byter däck.. Det var det jag gjorde i våras när sommardäcken åkte på!

Fredag är det idag också, känns skönt! På måndag börjar det en ny kurs, ska bli skoj.. Alltid kul med nåt nytt! Ikväll blir det nog lite chips, ska tröstäta efter misslyckandet på tentan.

Tack o hej!