Folk kanske tycker jag är negativ och att jag ska se det positiva, blicka framåt och kämpa vidare men det är lättare sagt än gjort. Det är så många funderingar som bubblar runt i mitt lilla huvud just nu och jag blir inte riktigt klok på nån utav dem. Känns som att jag inte vet någonting och då blir det lätt så att saker jag gör blir fel. Jag kanske säger saker jag inte menar, gör sånt som jag inte borde göra, beter mig på en sånt sätt som inte är jag. Eller så kanske att det är så att det jag upplevt den senaste tiden har format mig till en person som jag inte känner igen, att det här är den jag har blivit på grund av det som har hänt den senaste tiden. Man lär sig hela tiden av saker man upplever och sånt som man går igenom och det är det som formar en till den personen man är, jag har lärt mig av mina misstag och jag har lovat mig själv att aldrig göra om dem igen. Fast det är klart, man ska aldrig säga aldrig. En dag kommer det nog ändå att ske, att jag upplever den där känslan som blåser en av stolen och livet känns helt underbart, den där känslan av att vara riktigt lycklig.
The pieces of my broken heart is so small that they can pass through the eye of a needle.
Nu blir det fotbollsträning, där är jag garanterad att få mig ett gott skratt. Det är en härlig skara människor och är det något jag ser fram emot så är det våren och sommaren när fotbollssäsongen drar igång på riktigt.
En finns alltid, men en förstår inte alltid..
SvaraRadera