Som ett slag i magen..

Jag kan egentligen inte säga något om det, jag kan inte reagera när jag har sagt som jag har sagt. Men det är svårt att tränga undan en känsla, en känsla som för stunden blev oerhört jobbig. Jag accepterar självklart val andra göra och förstår att de vill hantera en viss situation på ett speciellt sätt. Men just nu blev det jobbigt, det har ju varit så tomt och nu står jag där igen... Med en klump i magen och en enorm tomhet. Men jag antar att jag bara kan finna mig i situationen och hoppas på det bästa. Jag har visserligen en känsla av att risken att jag ska bli besviken är oerhört stor... Men det är inget jag ska tänka på.

Det blir aldrig som man tänkt sig...

Det snöar idag så min lilla promenad uteblev, det får bara bli innebandyträning till kvällen. Blev lite opepp när jag tittade ut tidigare imorse så jag sov en stund till, närmare bestämt 2 timmar. Ska på möte om Studentiaden ikväll, får se vad som sägs. Fram tills dess ska väl dagen ägnas åt plugg, det går framåt iaf med uppsatsen. Vi fick klartecken direkt så det var skönt, vissa grupper verkar ha haft det svårare, konstigt att det skiljer sig så mycket.

Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt

Kram