Känner mig alldeles tom, som om luften har gått ur mig helt och hållet. Jag vet vad jag riskerar och frågan är om det är värt det. Jag har ändå försökt upprepade gånger att försöka men gång på gång har jag fått en käftsmäll... Det finns en gräns för hur mycket man tål och kommer det att smälla den här gången är jag inte så säker på att jag orkar resa mig ännu en gång... Men ändå chansar jag, varför kan man ju undra. Det är en gåta!
Det är tisdag idag, tisdag den 3 april... Vart tar dagarna vägen? Det är skrämmande att tiden kan gå så fort. Jag vill på ett sätt att det ska gå fort men samtidigt så vill jag ändå sakta ner så jag hinner med allt. Blir lite knäpp på det här... Tur jag inte är den som stressar upp mig i första taget.
Nu blir det middag! Sen kanske jag ska dricka te, eller vad det nu blir...
Hej då
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar