Mars!

Hallå!
Har hänt en del sen jag skrev senast... Har mycket jag skulle vilja skriva, skriva om händelser som gjort att mitt humör inte varit på topp. Det har varit förlorade innebandymatcher, ett krånglande knä, besvikelse över vänner, läkare som tappat all social kompetens, parkeringsböter, ensamhet och en nedrans förkylning. Men efter den här helgen känner jag att det är på väg mot något positivt och egentligen vad är ovannämnda saker att klaga över?! Det finns de människor som har det betydligt värre, så jag ska inte klaga! Även om mitt lilla knä spelar sån stor roll i hur jag mår och hur jag känner mig så ska jag hädanefter. försöka, hålla humöret uppe!

Besvikelsen över mina vänner handlar om hur några beter sig och hur några har förändrats sen de flyttade till den otroligt häftiga huvudstaden (ironi) Stockholm. Tydligen kan man inte dejta vem som helst när man gått en universitetsutbildning för då får man lov att försörja denna person om det skulle leda till något mer seriöst. Jag hade kunna förväntat mig detta uttalande av en person men otroligt nog var det inte denna person som sa det utan någon som jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna föreställa mig säga något liknande... Men men, man slutar väl aldrig förvånas antar jag. Tanken som slog mig i det ögonblicket när hon sa det var: Hur ser hon då på mig? Jag som inte ens har ett fast jobb och dessutom jobbar inom hemtjänsten?! Alla är vi olika och trivs med olika yrken, tänk om alla skulle sträva efter ett yrke med en hög lön, vem skulle då, exempelvis, ta hand om de äldre? Det roliga i allt det här är att de personer som jag känner som verkligen är riktiga Stockholmare, födda och uppvuxna där, är inte alls så. Det är istället de personer som flyttar dit som tycker det är så häftigt och blir någon helt annan. Skulle jag flytta till Stockholm skulle jag bre på med mitt bredaste dalmål och bete mig precis som jag gör hemma och duger inte det, då får det fanimej va!

Nu ska jag se på lördagens avsnitt av Vampire Diaries!
Ha en fin måndag, hej!