Först var det väldigt skrämmande tanke och jag visste inte alls hur det skulle gå eller om jag ens skulle klara av det överhuvudtaget. Men ju längre tiden går börjar jag sakta men säkert vänja mig, ibland är det faktiskt skönt och att känna just så trodde jag aldrig att jag skulle göra. Men allt tar sin tid och jag tror det är nyttigt, framför allt för mig. Finns väl en del saker jag borde ta tag i också men det känns ändå lite skönt att ha det på det här viset. Jag pratar såklart om att bo ensam och att jag fortfarande får mina kläder tvättade av mamma. Att mamma tvättar mina kläder handlar inte alls om att jag är lat eller nåt sånt, det handlar om nåt helt annat.
Nu ska jag traska över till kåren för att plugga till tentan, sen blir det shopping inför helgen, en tur till byn för lite roddträning och sen hem och packa... Funderar på hur jag ska få med mig allt, min packningslista är alldeles för lång. Men det ska nog gå vägen.
NU-------->>>>>>>>PLUGG!
Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar