En obehaglig distans, en konstig känsla nånstans...

Tanken slog mig när jag klev innanför dörren nu på kvällen, att den där känslan av att ha någon som väntar på mig när jag kommer hem, just den känslan är saknad. Någon som verkligen kramar om mig och tycker om mig för den jag är, kanske till och med har gjort iordning lite kvällsfika så man bara kan duscha och sen krypa upp i soffan äta lite lätt å bara vara... Jag insåg ikväll att detta är något som jag saknar, väldigt mycket.

Oerhört skön träning idag var det iaf, körde lite intervaller, starter och avslutade med korta sträckan in. Skönt att få köra ett rejält pass, verkar dock se mörkt ut för att vi ska få ihop ett lag till tävlingarna och det är enormt trist tycker jag. Känns som att det inte kommer vara samma sak i sommar om man inte får tävla nåt med båten... Men men grym träning är det iaf och det är aldrig fel.

Nu blir det soffan... ensam...

Seems like yesterday

You were a part of me

I used to stand so tall

I used to be so strong

Your arms around me tight

Everything it felt so right

Unbreakable, like nothing could go wrong